Vårkänslor? FEL!

Skitvinter. Det är jävligt mysigt runt jul när snön ligger som bomull runt husknuten och allt det där, men när fan snöade det på julafton senast? 1914? Man har gått och huttrat och varit förkyld åtskilliga gånger sedan november. Sen överlever man en jul till och får en ny årsförbrukning strumpor och en flaska sprit man tröstsuper upp på juldagen. Sen är det nyår, vilket man antingen spenderar i ensam misär eller alldeles för packad. Sen är det tillbaka till jobbet, mer deprimerad än innan för man har fått smaka på lite ledighet. Sen jobbar man i en månad med självmordstankar, februari kommer och man tänker “Ja se på tusan, jösses amalia! Det går nog mot vår ändå, snart är det mars!” och DÅ jävlar börjar det snöa. Inget litet gullsnö heller! Det fullkomligt VRÄKER ner!

snowstorm

Pris ske Gud! Våren är här!

Man får inte ut biljäveln ur parkeringsfickan på gatan (där man står för att man ännu ett år inte fått parkeringsplats på gården) och när man väl har skottat ut fanskapet med händerna och kommer iväg är det ett helvete vid varje oplogat stoppljus där man får starta på trean för att inte 1,3-litersmotorn ska få däcken att snurra som världens jävla turbo.

Efter ett tag har plogförarna organiserat sig efter vad-i-helvete-händer-chocken och vad-fan-är-det-där-vita-för-nåt-mötet och börjar rensa upp. Drivorna ligger höga som fan längs vägar och trottoarer och man känner sig ändå rätt nöjd. Det har slutat snöa och allt är frid och fröjd, bara snön stannar där den är.

Men vad milt det är ute! Våren är nog fan på väg ändå… helvete. Det börjar regna. Snön blir till ett grådassigt jävla slask som blöter ner allt som råkar titta snett på det. Man får vada som en jävla stork mellan högar av genomsurt snöslem för att ens ta sig fram längs en trottoar. Men skit samma, våren är ju för fan på väg! Det är ju plusgrader. “Haha! Ditt jävla blockmongo”, säger Moder Natur och hånskrattar dig rakt i ansiktet.

Minusgrader. Slasket som tidigare var en kaotisk sörja av gegg blir en kaotisk massa av böljande is. Man riskerar att slå ihjäl sig för varje kliv man försöker ta utan spikskor. Man får ha med sig säkerhetslina och bergshakar för att klara sig uppför en jävla trappa. Misären når toppen och med all säkerhet blir man förkyld igen av alla temperaturväxlingar.

Sen blir det regnig sommar i en kvart och sen är det vinter igen. Rince and repeat.

En reaktion på “Vårkänslor? FEL!

  1. Pingback: Cyklister - ett säkert vårtecken | Uppretad.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *