Ungdomens dekadens

Jag kände mig manad att omfamna den här nya Internät-tekniken ni ungdomar av den förlorade generationen använder för att slösa bort er tid framför en skärm. Jag är ju ändå pensionerad och har tid till det här. På min tid satt man med penna och papper, men det är väl ingenting ni lär er att använda i skolan, förstår jag! Ni går väl inte ens i skolan? Det liberala skolsystemet har tappat greppet om dagens ungdom sedan barnaga förbjöds 1979. Det minns jag som om det var igår, vi grät när vi hörde att lagförslaget hade gått igenom. Det var då vi visste att det var ute med framtidens barn.

På min tid satt vi som ljus i skolan och rabblade huvudstäder i Europa ackompanjerade av lärarens linjal som small i både barn och bänkar! Vi lärde oss nämligen något som kallas “disciplin”, något dagens ungdom inte upplever vare sig hemma eller där de får sin så kallade utbildning.

Nej, gör barnaga lagligt igen så det blir lite ordning på ungdomarna! “Smärta är ett språk alla förstår”, som min far sade när han piskade hyfs i mig med livremmen.

1 tanke kring ”Ungdomens dekadens

  1. Tony

    Nja.. Det där får du nog en hel del kritik för tror jag. Det som funkar bättre än aga måste jag påstå faller på föräldrarnas ansvar. Om föräldrarna lär barnen logik, istället för att skita i ungarna så fungerar det mycket bättre.

    Vår generation (Jag är född 75) har inte fått så mycket vett i skallbasen, och inte tidigare generationer heller för den delen.

    Aga har aldrig varit rätt i någon form egentligen. Ok, det finns vissa tillfällen då man måste ta tag i ungarna, men inte så de far illa av det. På sin maximala höjd dra dem örat, men inte slå dem. Sådant formar förvisso människor, men samtidigt förstör man dem för det sätter känslomässiga ärr. Frågar man någon som blev agad som barn, om de minns något de gjorde, och då vad deras föräldrar gjorde åt den saken, kan jag garantera att de inte glömt bort det.

    Sen kan man gå in mer på psykologi om man vill det, men kort sagt, det finns många olika typer av individer och alla lär sig på olika vis. Som man blir uppfostrad, så som man är, den umgängeskretsen hamnar man i, som i sin tur resulterar i hur man blir som vuxen människa.
    Om föräldern är med från början, instruerar och lär sina barn, både praktiskt och känslomässigt, tror jag att de kan fungera som normala människor. Detta självklart under förutsättningen att föräldrarna är friska & sunda i huvudet såklart.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *