Vi har redan tidigare tagit upp det ack så kära ämnet köer. Jag vågar garantera er alla att ämnet dyker upp igen och igen och igen. Att stå i kö är jävligt tråkigt samtidigt som det är sjukt enkelt. Åtminstone skulle man kunna tro det. För er som har svårt att fatta hur man gör följer här en snabblektion:
- Personen framför dig kommer att få hjälp före dig.
- Personen bakom dig kommer att få hjälp efter dig.
Det var väl inte så jävla svårt, eller? Hur i helvete är det då möjligt att en hel kaskad självutnämnda pysslingar längst bak i kön kilar förbi ivriga som en flock ungkaniner på väg in i sin första parningssäsong när en ny kassa öppnas intill den ni står vid? Står man längst bak i kön är det väl jävligt ologiskt att helt plötsligt hamna först? Girigheten och egoismen hos Svensson vet inga gränser när en sådan frestelse erbjuds. I egenskap av den allmänne byfåne du är snor du antagligen även dina egna barns efterrätter, lördagsgodis och vinterjackor i samma klämkäcka anda. Tänk som sagt på att vi bara skrattar åt dig när du tror att du obemärkt slinker förbi.
Just det, det finns exempel på folk som dött efter att ha anklagats för att tränga sig i kön.
Otroligt att jag har glömt att reta mig på det här, egentligen. Pålagda skratt i sitcoms. Vad i helvete? Det är en sak när serien är inspelad framför en live studio audience och skratten är äkta, men vad är poängen med att lägga på dem i efterhand? Antar de att folk är för dumma i huvudet för att identifiera skämten, eller? Ta sen en serie som Friends, till exempel, som faktiskt spelas in framför en publik. Det är ju inte så att de sätter alla scener på första tagningen eller så, och till slut måste väl den mest humortörstande publik tycka att det blir lite tradigt att höra samma lustighet flera gånger i rad, trots tillgång till lustgasmask. Då läggs det på i efterhand och blir lika fejk som allt annat, vilket känns både synd och onödigt eftersom serien skulle vara rolig ändå utan ”SKRATTA”-cue cards.