Att ta ut pengar i en uttagsautomat kan knappast ses som blodtryckssänkande. Precis som i andra situationer finns det mängder av oskrivna regler, det lustiga är att de flesta regler verkar gynna de vars hiss inte går riktigt ända upp.

Paranoide Åke, som troligen drömt hela sitt liv om att arbeta på SÄPO’s avdelning för paranormal idioti, har en sådan regel. Ni vet det gulstreckade fält som numera omger en uttagsautomat, det fältet har för Åke samma betydelse som begravningsplatser för indianer en gång hade. Ingen, och då menar jag verkligen ingen, får beträda denna heliga mark. Om du avsiktligt eller oavsiktligt skulle råka nudda detta fält, ja då stannar tid och rum för Åke.

Förödelse väntar om du korsar det heliga fältet!

Jag hade turen att stöta på Åke en dag när jag skulle köpa lite prylar på ett ställe som faktiskt följt utvecklingen inom betalningsmetoder till viss del (De hade precis kommit förbi steget att enbart acceptera slavar och rent guld till att faktisk acceptera kontanter, plastkort kanske kommer funka där om 1000 år.) Som vanligt hade jag bråttom, jag skyndar mig till automaten för att ta ut pengar. ”Fan va skönt! Bara en före mig.”, tänkte jag. Väl framme, råkar jag med de tre yttersta atomerna på min gummisula, nudda DET HELIGA FÄLTET!

Som tagen direkt ur en instruktionsfilm för frenetisk paranoia för framstående personer inom Gestapo, vänder sig den mer än lätt korpulente mannen om. Sen händer ingenting, han bara står där som ett fån. Säger ingenting, gör ingenting. Jag kan se att han stirrar på mina tre atomer med sitt inbyggda svepelektronmikroskop som med lätthet får plats i hans 10cm tjocka glasögon (Troligen tillverkade i Indien, sent 40-tal, av någon utan alla fingrar kvar på händerna.).

När vad som känns som en evighet har passerat orkar jag bara inte hålla mig. ”Vad är problemet?”, frågar jag artigt men märkbart irriterad. ”Du står på det gula

fältet!”, säger mannen som innehar rekord i flest slices på Pizza Hut. ”Ok, då ska jag backa bak så du får ta ut dina pengar”, säger jag. Jag känner hur adrenalinet flödar samtidigt som jag backar så jag hamnar en halv meter utanför det magiska fältet.

”Sådär!”, säger jag med en tydligt irriterad röst. Nu borde han väl fan kunna vända sitt svallvågshav till arsle och ta ut sina pengar men icke! ”Du får faktiskt ta och backa mer”, utbryter mannen, även för rådande situation, högst oväntat. ”Jaha men nu är jag ju utanför ditt fält, vad är det som är fel nu?”, muttrar jag. ”Ja du kan ju faktiskt se min kod därifrån”, joddlar mannen som uppenbart inte tagit examen ens i grundskolan. Se hans kod, vafan. ”Ja men även om jag skulle se din kod så ingår det ju att jag också måste råna dig på ditt kort för att ha nytta av koden”, utbrister jag spontant.

”Ja du förstår kanske inte hur det här med koder och säkerhet fungerar” säger Jabba the Hutt’s mänskliga motsvarighet. Uppenbarligen tror han att bara man har någons kod, så kan man ta ut pengar från hans konto med valfritt kort. ”Men herregud ta ut dina pengar nu istället, jag ska inte titta på din kod”, säger jag eftersom jag insett att en diskussion med en insekt inbäddad i bärnsten troligen skulle ge mer än att försöka fortsätta diskutera med Mr. Hubble Telescope Glasses.