Etikettarkiv: Paranoia

Rasist? Javisst! Eller nee…

Det är helt jävla sanslöst att det skall vara så känsligt att skriva om invandring. Direkt någon politiker uttalar sig om invandring, ja då är denne antingen rasist eller antirasist. Det är alltid svart eller vitt, det finns aldrig några nyanser. Ibland är det media som kommer med beskyllningar, ibland politiska motståndare och ibland poppar det upp röster från bloggvärlden.

Direkt snott från aftonbladet.se:

  • Den som får sin asylansökan avslagen ska lämna landet.
    Bra! Vad är problemet med det? Har du inte fått asyl så kan du självklart inte bo kvar. Det är ju fullständigt solklart.
  • Möjligheten att välja eget boende finns kvar men leder till lägre ersättning. Den som väljer en överetablerad kommun får ingen ersättning alls. Den som kommer till Sverige bör alltså bosätta sig där det finns möjlighet till arbete och lämplig bostad.
    Kom jag till ett nytt land för att starta ett nytt liv skulle jag i alla fall vilja ha möjlighet att arbeta, så vad är det som är så jävla hemskt med det? Det är väl för fan centralt i att ge flyktingar en ärlig chans?
  • Medborgarskap som givits på felaktiga grunder ska kunna återkallas. Det kan handla om falsk identitet, hot eller mutor.
    Det här är ju i och för sig en ren jävla skandal. Vart fan är landet på väg när man inte kan hota till sig saker längre? Jag blir så trött.
  • Grundläggande kunskaper i svenska är ett rimligt krav för medborgarskap i Sverige.
    För medborgarskap, för helvete! Inte för att kliva över gränsen. Utbildning tillhandahålls för människor som får lov att stanna kvar.

Kom igen nu, Sverige, det är inte direkt Tredje Riket. Vi smäller inte upp koncentrationsläger i Rosengård och ingen har sett Hitler på en jävla massa år. Att folk kan vara i upplösningstillstånd över det här är ju för fan skrattretande.

Vill man bli upprörd är det för fan bara att glida ut på internet och kolla på det här jävla skämtet. Sen kan vi gå vidare och läsa om årets överreaktion. Till sist en favorit i repris, som kulturnyheterna på SVT: En pajas.

Bankomatt

Att ta ut pengar i en uttagsautomat kan knappast ses som blodtryckssänkande. Precis som i andra situationer finns det mängder av oskrivna regler, det lustiga är att de flesta regler verkar gynna de vars hiss inte går riktigt ända upp.

Paranoide Åke, som troligen drömt hela sitt liv om att arbeta på SÄPO’s avdelning för paranormal idioti, har en sådan regel. Ni vet det gulstreckade fält som numera omger en uttagsautomat, det fältet har för Åke samma betydelse som begravningsplatser för indianer en gång hade. Ingen, och då menar jag verkligen ingen, får beträda denna heliga mark. Om du avsiktligt eller oavsiktligt skulle råka nudda detta fält, ja då stannar tid och rum för Åke.

bankomat

Förödelse väntar om du korsar det heliga fältet!

Jag hade turen att stöta på Åke en dag när jag skulle köpa lite prylar på ett ställe som faktiskt följt utvecklingen inom betalningsmetoder till viss del (De hade precis kommit förbi steget att enbart acceptera slavar och rent guld till att faktisk acceptera kontanter, plastkort kanske kommer funka där om 1000 år.) Som vanligt hade jag bråttom, jag skyndar mig till automaten för att ta ut pengar. “Fan va skönt! Bara en före mig.”, tänkte jag. Väl framme, råkar jag med de tre yttersta atomerna på min gummisula, nudda DET HELIGA FÄLTET!

Som tagen direkt ur en instruktionsfilm för frenetisk paranoia för framstående personer inom Gestapo, vänder sig den mer än lätt korpulente mannen om. Sen händer ingenting, han bara står där som ett fån. Säger ingenting, gör ingenting. Jag kan se att han stirrar på mina tre atomer med sitt inbyggda svepelektronmikroskop som med lätthet får plats i hans 10cm tjocka glasögon (Troligen tillverkade i Indien, sent 40-tal, av någon utan alla fingrar kvar på händerna.).

När vad som känns som en evighet har passerat orkar jag bara inte hålla mig. “Vad är problemet?”, frågar jag artigt men märkbart irriterad. “Du står på det gula

fältet!”, säger mannen som innehar rekord i flest slices på Pizza Hut. “Ok, då ska jag backa bak så du får ta ut dina pengar”, säger jag. Jag känner hur adrenalinet flödar samtidigt som jag backar så jag hamnar en halv meter utanför det magiska fältet.

“Sådär!”, säger jag med en tydligt irriterad röst. Nu borde han väl fan kunna vända sitt svallvågshav till arsle och ta ut sina pengar men icke! “Du får faktiskt ta och backa mer”, utbryter mannen, även för rådande situation, högst oväntat. “Jaha men nu är jag ju utanför ditt fält, vad är det som är fel nu?”, muttrar jag. “Ja du kan ju faktiskt se min kod därifrån”, joddlar mannen som uppenbart inte tagit examen ens i grundskolan. Se hans kod, vafan. “Ja men även om jag skulle se din kod så ingår det ju att jag också måste råna dig på ditt kort för att ha nytta av koden”, utbrister jag spontant.

“Ja du förstår kanske inte hur det här med koder och säkerhet fungerar” säger Jabba the Hutt’s mänskliga motsvarighet. Uppenbarligen tror han att bara man har någons kod, så kan man ta ut pengar från hans konto med valfritt kort. “Men herregud ta ut dina pengar nu istället, jag ska inte titta på din kod”, säger jag eftersom jag insett att en diskussion med en insekt inbäddad i bärnsten troligen skulle ge mer än att försöka fortsätta diskutera med Mr. Hubble Telescope Glasses.