Jag kan medge att när jag satte mig och skulle titta på Outlander förväntade jag mig en rätt ok rulle. Man är ju ändå lite sci-fi-nörd i smyg. En snubbe från en annan planet kraschlandar med sitt rymdskepp på jorden under vikingatiden! Det är ju originellt om inte annat, och jag var rätt nyfiken på hur filmskaparna hade fått ihop den oundvikliga krocken mellan järnålder mot Star Trek-teknologi.

Rätt fort inser man att man att man slipper se nån krock över huvud taget. Rymdrustningen sliter huvudkaraktären Kainan av sig rätt pronto, och 2 minuter in i filmen blir han överlistad av en viking på en häst som slår honom medvetslös. Då blir han också av med sin pistol som kan spränga ett träd med ett skott då den trillar ner i en bäck. Jaha.

Det visar sig senare att en skitarg rymdvarelse hade smugit sig ombord på Kainans skepp och orsakat kraschen genom att leva fan och döda besättningen. Rymdvarelsen ser ut som en blandning mellan en alien från Alien-filmerna, en panter och har samma färg på blodet som en Predator, med ett temperament som matchar. Väl på jorden börjar givetvis varelsen döda allt den ser, och resten av filmen går ut på att vikingarna ska ha död på den med sina primitiva skitvapen. Det går fullkomligt åt helvete, och jag fattar fortfarande inte varför de helt enkelt inte stack ut och letade efter Kainans pistol. Hade de hittat den hade filmen varit avslutad på 30 minuter och hade således blivit fan så mycket bättre.

När det gäller den övriga karaktärsuppsättningen har den allt man skulle kunna önska från en pseudo-fantasy-historia. Vi har den gamle vise kungen, den unge otrevlige jäveln som vill bli kung, krigarprinsessan som minsann inte alls tänker böja sig för överheten och ingå ett arrangerat äktenskap… vi har den puckade prästen som för en gångs skull inte är alkoholist. Den rollen tar istället smeden över som håller låda om sitt jävla mjöd i början på filmen bara så han ska kunna få ur sig nån idiotisk kommentar om det igen när han senare dör. Vi har även den föräldralöse pojken som är den förste att skapa ett band med huvudpersonen när alla andra misstror honom, och det är ju i alla fall unikt. Eller vänta… nej.

Filmens enda positiva sida är den ofrivilliga humorn man stöter på ibland. Ron Perlman gör ett gästspel som en arg viking, men det blir också en jävla parodi när han springer runt med två stora hammare och vevar. Näe, jag vill ha mina två timmar tillbaka.

Betyg från 1-10

Autentisk vikingakänsla – 0
Sci-fi-frosseri – 2
Aliens som går från att vara jävligt smarta till jävligt dumma på 2 timmar – 9
En jävla massa gapande i ansiktet på varandra trots att tandborsten inte är uppfunnen ännu – 10
Försvarbar längd – 0

Totalbetyg: 3 av 10