Tag Archives: Egoism

Sjuk, sjukare, frisk

sjukskrivenAntalet Sjukskrivningar har minskat med runt 7% under maj månad jämfört med samma månad föregående år. Det är ju bra egentligen. Det jag dock är lite rädd för är att en stor del av den minskningen dels utgörs av folk som i bistra ekonomiska tider går till jobbet trots att de är sjuka dels har nog många mer eller mindre tvingats ut i arbetslivet igen.

I vissa fall finns det garanterat fog för tvånget men många gånger hamnar nog människor i kläm. Människor som verkligen är sjuka eller skadade där försäkringskassan vägrar inse det.

Sätt kärringen i fängelse

nadya_sulemanNadya Suleman fortsätter slå mynt av sina barn. Nu ska hon registrera ”Octomom” som varumärke. Dessutom har hon planer på en dokusåpa om barnen.

Vafan finns det ingen lag i världspolisens land som kan sätta stopp för den här ragatan? Att hon själv exploaterar sina barn på de mest intuitiva sätt är en sak, hon måste ju lida av någon form av hjärnfel men att samhället tillåter det är fan beklagligt.

Jag har ytterst svårt att se att hon handlar utifrån vad som är bäst för hennes barn. En stor skopa egoism och fina cash i fickan är troligen det enda som lockar den här skatan.

Vi skrev om henne tidigare här när hon hittat ett hus för endast 10 mille. Helt jävla otroligt hur vi och media kan låta henne hållas och bli rik på sina barns bekostnad.

Hisskurs

elevator

Det är inte så svårt som det ser ut.

Har du som jag någonsin åkt hiss har du garanterat stött på feljuck som har svårt att förstå att de inte är de enda människorna på jorden. Dessa misslyckade exemplar av homo sapiens kan knalla fram till en hiss, trycka på knappen och vänta. När sedan hissdörrarna öppnas och det visar sig stå sex personer i en packad hiss ska fanskapet in. Han får inte plats, sex personer vill ut ur hissjäveln, men han ska fanimej in.

Det är oftast en han, faktiskt. När det inte är en småbarnsmor med en barnvagn, för i det fallet har jag också bevittnat en hel del idiotiska manövrer. Kommer inte en normalbyggd man i 45-års ålder in i hissen kan du ge dig fan på att en självabsorberad nybliven morsa med en stor jävla vagn inte gör det heller. Det hindrar henne dock inte från att försöka.

Det här är ett öppet brev till alla läskunniga hissåkare med internetuppkoppling. Låt folk gå ur hissen innan du går in, för i HELVETE! Det går inte fortare för att du ska tränga dig igenom. Snarare förlorar du de där sekunderna du tror att du tjänar, för hissjäveln kommer inte iväg fortare när det blir trafikstockning. Gör som den enorma majoriteten: Flytta ditt feta arsle, ditt jävla anlete eller din förbannade barnvagn åt sidan så folk kommer ur hissen.

Rulltrappsbunden

escalator

Rulltrappan. För många ett mysterium. För folk med IQ>40 är det en jävla trappa som rör sig.

På begäran ska jag nu skriva om de fullständiga idioter som inte ens fått tillräckligt mycket medskickat för att åka rulltrappa, en grupp idioter jag valt att kalla ”rulltrappsbundna”. Till att börja med tänkte jag skriva artikeln som en sorts Rulltrappor for Dummies, men sen kom jag på att målgruppen förmodligen är så jävla dum i huvudet eller sinnesförvirrad att de inte kommer ut på internet. Förutsatt att de ens kan läsa, alltså.

Som de flesta av oss vet är en rulltrappa en helt vanlig trappa med den enkla skillnaden att den rör sig själv. Man behöver alltså inte kliva uppför trappstegen om man inte vill. Så långt verkar faktiskt idioterna förstå konceptet också. Däremot får de problem när det gäller att kliva av.

Jag vet inte om de helt enkelt tror att golvet kommer fortsätta röra sig under dem när de når toppen, men allt som oftast är det nåt jävla pucko som vägrar fortsätta gå när de kommit ur rulltrappan. Givetvis med massor av folk bakom sig. De har nått nästa etage av gallerian och deras fiskmåshjärnor fullständigt låser sig när de blir attackerade av så många nya intryck. Nya affärer, en lampa de aldrig sett förut, vad fan vet jag. Hur som helst kan inte deras synapser arbeta tillräckligt fort för att hantera dessa intryck samtidigt som de uppehåller den benmotorik som krävs för att driva människan framåt.

Detta resulterar givetvis i att personen bakom också måste stanna, vilket i sin tur resulterar i en kö. Tyvärr slutar inte rulltrappan röra sig. Prova att stå i en kö i en rulltrappa nån gång så förstår ni vad jag menar. I slutändan resulterar hela kedjereaktionen i en oproportionerlig mängd irritation som Svensson sedan sätter locket på tills han kommer hem och upptäcker att skorna i hallen är slängda över golvet istället för att vara prydligt uppställda på skohyllan, varpå han ger sin fru ett ordentligt kok stryk.

Ovanstående scenario vill vi givetvis undvika, så hur ska man då bära sig åt? Det första man måste göra är att sluta tänka på rulltrappsbundna som människor. Att på något plan känna empati för dessa människor får oss bara att tveka inför det som måste göras. Jag presenterar SKS!

1. Slänga
Säger sig självt. Är det en äcklig liten tonåring med pastafejs är det bara att ta på sig gummihandskarna och slänga ner aset på våningen under.

2. Knuffa
Ett mindre brottsligt alternativ. En rejäl knuff framåt kan få den rulltrappsbundnes hjärna att starta om och återställa benmotoriken. Även om det inte fungerar så har du  flyttat på hindret och kan lätt kliva över/på honom/henne.

3. Skrika
Agda 83 hör oftast inte så bra. Det gäller att ta i ända från tårna! Låt diafragman jobba. Öva hemma i pannrummet. Möjliga fraser kan vara ”MEN GÅ!”, ”FLYTTA PÅ DIG!” eller klassikern ”MEN FÖR I HELVETE, KÄRRINGJÄVEL!”

Det var bara ett smakprov på åtgärder som lätt löser problemet om du råkar få en rulltrappsbunden framför dig. Givetvis uppmuntras ni läsare att komma med egna metoder! Lämna gärna lite feedback och berätta om era egna upplevelser i rulltrappor.

httpv://www.youtube.com/watch?v=EiusAZZ5D8Y

Tack till Connor MacLeod som kom med idén till artikeln!

Blockerad hjärna?

 

barnvagnarGenom åren har min underutvecklade hjärna utvecklats något. Från att enbart låta reptilhjärnan styra tillvaron har jag faktiskt börjat utnyttja en och annan synaps, emellanåt.
Något jag förundrats över länge är varför vissa undantas från denna utveckling. Kanske är det helt enkelt ren egoism som är den styrande kraften.

Det senaste exemplet inträffade i morse: Något sen skulle jag lämna ungarna på dagis. Den lilla sover än så länge i barnvagn. Barnvagnarna dumpas utomhus på en form av terass omgiven av ett staket med en enda smal ingång. Någon har lyckats ställa sin vagn en millimeter innanför ingången. Försöker krocka in den men givetvis har personen som eftertänksamt ställt in sin vagn, aktiverat bromsarna.

Jag vet inte om jag är världsunik men nog fan vet man väl att på ett dagis med många små barn finns det även många vagnar som skall få plats? Det krävs inte många synaptiska korskopplingar för att fatta, kan man tycka. Hur svårt är det att skuffa in sin vagn längst in om man kommer först? 

Händelsen i sig kan tyckas obetydlig men jag ser tecken på agerande likt detta i en mängd varierande situationer och det oroar mig. Är det för att vi har så jävla bråttom nuförtiden att vi glömt bort hur vi gör för att tänka? Eller gäller att bara man får sitt är man nöjd? Hänsyn till andra tillhör medeltiden, eller? Kan det röra sig om totalt oförstånd? Jag vet inte men irriterande är det fan!

Lön, sjukdom och egoism

Attjo

Hålla för näsan? Varför det?

Att influensa och sjukdom härjar som värst den här årstiden är väl de flesta överens om. Det är ju inte direkt så att man brister ut i ett sprudlande djungelvrål av lycka när man vaknar upp en morgon och inser att man åkt på den där jävla influensan. Igen. Det finns dock en epidemi som är långt värre i vårt samhälle idag och den epidemin benämns egoism.

Jag rekommenderar absolut inte att jobba när man är sjuk, säger doktorn Åsa Vilbäck.” Det är väl ett alldeles för milt uttryck? ”rekommenderar”, vafan! Enligt mig skulle den jäveln, som har fräckheten att  sjuk dyka upp på jobbet, belönas med spöstraff för allmän beskådning på närmsta torg.

Fröken Vilbäck är av den uppfattningen att man av solidaritet går till jobbet, trots att man är sjuk. Det här är ju bara skitsnack. Inte fan finns det många som bemödar sig att lalla iväg till jobbet för att ens arbetskompisar lämnas i sticket! Nej för helvete! Det här handlar om ren egoism från den sjukes sida. Juvelen i fråga vill ju helt enkelt inte tappa en dagslön, då är det fan bättre att smitta ner lite annat folk.

För att åtgärda problematiken med alldeles för få sjuka i Sverige infördes karensdag.

Karensdag är ett utmärkt sätt att hålla alla oss egoistiska och penningkära på jobbet, som positiv bieffekt, utsätter man samtliga arbetskamrater för en markant ökad smittorisk. Det här är ju bra som fan, det gynnar arbetstillfällen inom vården. Vidare har många anställda äldre och bräckliga släktingar och genom att gå sjuk till jobbet smittar du dina arbetskamarater som i sin tur smittar sina äldre släktingar som således trillar av pinnen lite tidigare än annars. Fan tänk vad pengar vi spar på åldervård på det här sättet!

Det är otroligt vad en ask alvedon och en stark ihop-bitar-anda kan göra. En karensdag kan ju fanimej göra att du inte kan köpa en ny platt-tv eller mobiltelefon till någon avkomma som fortfarande huserar hemma hos dig, trots att de kanske för flera år sedan borde skaffat eget boende och egen ekonomi. Nu halkar jag dock in på den förlorade generationen bortskämda tonårsslynglar, och det är ämne för en egen artikel i framtiden.

Du som går till jobbet sjuk, eller går till jobbet alldeles för tidigt efter att du varit sjuk: Tro inte för en sekund att någon tycker du är en hjälte som ställer upp på dina arbetskamrater. Alla vet att du gör det för att slippa en karensdag. Vi tycker enbart att du är en stor idiot och vi hoppas att du drabbas av nästa varsel!

Du som nu sjukskriver dig i ur och skur: du är fan inte heller någon hjälte, om du trodde det. Antagligen tillhör du kategorin som tar karensdagen, trots att det svider. För att kompensera denna förlust är du då naturligtvis sjukskriven de sju dagar du har möjlighet till utan sjukintyg.

Har du sett på fan! Medan jag sitter och skriver om det här så trollar nått popsnöre fram en post där rikstönten skriver ”Jag tror att många gör som jag. Karensdag och en känsla av att man sviker jobbarkompisarna är väl största anledningen till att jag tar mig iväg, trots att jag vet att jag kanske smittar andra.”

Du går inte alls till jobbet för att du känner att du sviker arbetskompisarna. Det är lögn lögn lögn och åter lögn!

Som en tröst i oceaner av mörker som omhuldar detta så känsliga ämne känns det dock skönt att se att vissa människor faktiskt har en hjärna och dessutom vågar vara ärliga.

Onödigt vetande #7

20% av Sveriges befolkning är immuna mot den sk. vinterkräksjukan.