Intressant artikel, ändå. Konstfackseleverna har tydligen bestämt sig för att anfall är bästa försvar i det här läget! Milt sagt en grav missbedömning, för det enda de lyckas med att se ännu dummare ut. Rätt väg att gå hade nog snarare varit att sitta tyst och vänta på att skitstormen i media skulle bedarra. Det finns så många idiotiska citat i den där artikeln, att jag knappt vet vart jag ska börja. Men det är väl bara att dyka i!
”- I viss mån sysslar vi med lagöverträdelser. Vi har bytt plats på prislappar i mataffärer och flyttat affischer från lagliga affischeringsytor till olagliga. Jag ser det som ett trotsigt vardagsbeteende som syftar till att bryta normer. Om Konstfack skulle bestämma att man inte får visa sådana verk är det så klart problematiskt för min verksamhet.” – John Huntington
Ja, då har vi väl börjat nysta i härvan. Att byta plats på prislappar i mataffärer och flytta runt affischer är alltså konst. Då består själva verket av hur samhället reagerar, alltså? Konst har väl ändå som uppgift att skapa en reaktion? Så oavsett om verket orsakar massiv irritation eller 26″ expanderbar batong i bakhuvudet när man i ett verk skjuter en polis med spikpistol så är det ändå konst? Att den där fjanten bara sysslar med lite civil olydnad för att reta upp etablissemanget tycker jag är fegt. Sluta vara en sån fjolla, John! Det är dags att spela med de stora grabbarna nu. Gå och råna en bank!
”- Kulturministern får gärna säga att NUG:s film handlar om skadegörelse. Men hon kan inte påstå att den inte är konst. Det låter bara obildat.” – Grant Watkins
Det här är en av mina favoriter. Genom att förneka att NUG:s klotter och krossade ruta i tunnelbanevagnen är konst är alltså kulturministern en okulturell idiot. Att inte se visionen i det hela, att inte ha nått den graden av upplysning som en konstfackselev har gjort! Vanligt folk förstår sig inte på storheten i det. Det faktum att hela jävla Sverige retar upp sig på det spelar ingen roll. Det är ju en del av verket, reaktionen i samhället! Kolla bara på mediabevakningen! NUG kunde inte ha hoppats på ett bättre mottagande. Återigen, dock: Råna en jävla bank då, jag kan lova att ni hamnar i tidningen då också.
”- Den retoriska frågan som ställs i medierna, om man får lov att göra vad som helst i konstens namn, antyder att konstnären gömmer sig bakom en institution, att konsten skyddar en från att behöva stå för vad man gör. Men det finns inget sådant skydd för konstnärer att falla tillbaka på.” – Grant Watkins
Inget rättsskydd, nej, men det är ju för i helvete så ni försvarar ert beteende! Det finns väl inte en jävel som har sagt att konstnärer åtnjuter rättslig immunitet när de beter sig som djur.
”- Det är också viktigt att komma ihåg att lagen inte alltid har rätt och att konstnärer – ja, alla medborgare – har en skyldighet att ifrågasätta om vårt samhälle är format på bästa sätt.” – Joakim Forsgren
Det här är också en riktig juvel! Så istället för att via normala demokratiska forum som samhället är uppbyggt runt ifrågasätta etablissemanget ska man springa runt och idka skadegörelse, spela psyksjuk och affischera på otillåtna ställen? Fan alltså, jag spricker snart av förväntan på det där bankrånet av konstfackselever som aldrig kommer. Det vore ju det perfekta sättet att ifrågasätta brottsbalken!
”Vera Sjunnesson knackar på ateljédörren och vill ansluta till diskussionen. Hon tycker att skolkamraten Anna Odells uppmärksammade iscensatta psykos i januari kan ses som en handling där konstnären undersöker och ifrågasätter rådande system.”
Vera ville tydligen också ventilera sin idioti i massmedia. Hon kanske kan köra flyktbilen när de rånar banken? Anna Odell-fallet är nog det absolut dummaste jag hört talas om i modern tid, så här kommer en liten citatkavalkad! Ni kan nämligen ge er fan på att de andra eleverna försvarar henne:
”- En sak som glömts bort i diskussionen om Anna Odells verk är att hon genom sin metod faktiskt försatte sig i en oerhört sårbar situation.” – Vera Sjunnesson
Ja, en situation hon själv valde att sätta sig i. Behöver inte säga mer.
”- Jag kan tycka att det visar på djupaste form av sympati för dem som är psykiskt sjuka att försöka sätta sig in i deras situation, säger Joakim Forsgren. Om hon hade varit man och journalist skulle hon krönas till nye Janne Josefsson.”
Fick ta en paus här, för jag blir bara förbannad. Hur visar hon sympati för psykiskt sjuka? Har någon av de här obildade jävla idioterna en aning om hur det ens är att vara psykiskt sjuk? De kanske har tagit sig igenom en konstnärlig depression och haft en melankolisk period i sitt prislappsbytande? Att komma in skrikande och sparkande på en psykakut och hamna på avdelningen gör snarare att de andra intagna mår sämre. Beteendet skapar oro och risken för incidenter hos instabila patienter ökar. Att hon blev fastspänd i en säng och injicerad med intramuskulär medicin var för hela avdelningens bästa, inte bara hennes. För att ge sitt uttalande lite mer vikt slänger Forsgren in lite old-fashioned feminism i slutet också, och antyder att om en man hade gjort det hade det kallats undersökande journalistik. Ge grabben en applåd, för fan…
”- Om en konstnär är beredd att göra någonting som kan ha så allvarliga konsekvenser är det rimligt att anta att hon brinner för sin sak, säger Tove El och får medhåll från Grant Watkins.”
Återigen ett klockrent exempel på att de gömmer sig bakom konststämpeln som förmildrande omständighet. Brinner hon för sin sak så mycket så ska hon hyllas.
”- Man måste möta konstnärens vilja att kommunicera innan man blir förbannad. Alla skulle tjäna på om konst möttes med nyfikenhet i stället för ilska.”
Artikelns magnum opus. Hur i HELVETE ska folk reagera då? Inte fan blir jag nyfiken, förutom möjligen på hur högt skadeståndet kommer bli och brottsrubriceringen.
Bloggvärlden har sagt sitt också, och det verkar helt klart som om konstfackseleverna är i minoritet: Catta slår huvudet på spiken. Walkthewalk09 utmanade också etablissemanget i yngre år! Rikard Ståhl är lika okunnig som oss andra, men så har vi ju som sagt inte gått på Konstfack heller. Johan Berg stämmer in.
Sen finns det ju förstås alltid idioter som vill skapa lite debatt genom att gå emot strömmen. Idag är det Ejnemark som fått luft och kopplat upp sig på nätet, till allas förtret.
Realitysåpa på Gekås i Ullared? Vad i helvete? Så här i början på april var jag tvungen att kolla så det inte var en gammal artikel från den första i månaden. Vem fan skulle sätta sig och titta på det här? Det värsta är att det förmodligen blir ett populärt program. Kan ju hoppas att det floppar, som Den rätte för Rosing, för då kan jag skriva en ”Vad i helvete håller kanal 5 på med?”-artikel. Annars blir det väl ”Vad fan tittar vi på egentligen?”.
Otroligt att jag har glömt att reta mig på det här, egentligen. Pålagda skratt i sitcoms. Vad i helvete? Det är en sak när serien är inspelad framför en live studio audience och skratten är äkta, men vad är poängen med att lägga på dem i efterhand? Antar de att folk är för dumma i huvudet för att identifiera skämten, eller? Ta sen en serie som Friends, till exempel, som faktiskt spelas in framför en publik. Det är ju inte så att de sätter alla scener på första tagningen eller så, och till slut måste väl den mest humortörstande publik tycka att det blir lite tradigt att höra samma lustighet flera gånger i rad, trots tillgång till lustgasmask. Då läggs det på i efterhand och blir lika fejk som allt annat, vilket känns både synd och onödigt eftersom serien skulle vara rolig ändå utan ”SKRATTA”-cue cards.