Jag har på senaste tiden fått använda Internet Explorer mer än tidigare, vilket betyder att jag över huvud taget startat skiten. Det är nämligen så att på min skitdator har jag problem med vissa funktioner i WordPress när jag använder Firefox eller Chrome, vilket har gjort att vartenda inlägg jag spyr ur mig på den här sidan är ihopknopat mellan krascher av det här jävla avföringsprogrammet från Microsoft.

Till att börja med gick det rätt bra och jag var hyfsat nöjd med att köra gamla goda IE igen. Det har ju ändå uppdaterats sedan jag bytte ut det mot Netscape på 90-talet och Microsoft är ju ett av de största företagen i världen! Nog fan borde de väl ha lärt sig något på 12 år eller vad det är? Ni vet själva svaret på den frågan.

Det vore bra om det i alla fall kraschade på grund av att jag utför någon speciell handling, till exempel klicka på en skvallerlänk till Svensk Damtidning eller Linda Rosings blogg, för då skulle jag lätt kunna undvika det och samtidigt leva ett rikare liv. Tyvärr verkar det inte finnas något vidare mönster, utan aset dyker lite när fan det vill. Gärna innan min artikel har autosparat, faktiskt. Nu när jag nämner det kanske jag ska spara…

Hur som helst, det som sporrade mig att skriva den här artikeln efter en helg av jobb och koma: Datorn har stått på i ett par dagar utan att jag har varit hemma, med Internet Explorer igång. Man skulle kunna tro att programmet i alla fall skulle kunna hålla sig flytande när man inte är där och petar på det, men så är det alltså inte. När jag slår på skärmen möts jag av en förbjuden åtgärd eller vad fan det heter och aset har kraschat helt av sig själv. Det måste ju för fan ligga en random killswitch i det!

Som vanligt får man se det från den ljusa sidan. Jag fick på grund av Internet Explorers instabilitet sitta i 10 minuter och spy galla över internet och slita lite på mitt tangentbord, och ni fick slösa bort nån minut av ert liv om ni nu har läst hela inlägget. Stackars jävlar.