Jag har tänkt på det där med grannar. Vissa har tur med sina grannar medan andra har riktigt hemska människor som bor vägg i vägg. Enligt ”idealen” om man bor i radhus eller villa så ska man komma överens med sina grannar och till och med grilla ihop under sommaren och under vintern glatt hjälpa varandra att skotta infarten. I lägen het verkar det mer som att det kan bli hur som helst. Oftast är det nästan så att man inte träffar sina grannar mer än i trappen eller i tvättstugan. Mycket ligger nog i vad man har för slags grannar.

Idag var jag på lägenhetsvisning på en lägenhet som jag och min blivande sambo kommer flytta in i. Jag har tidigare inte varit i detta område, men har ändå vissa förutfattade meningar om de som bor där grundade på vad andra har berättat. Jag kan väl säga att jag är otroligt glad för lägenheten, men det första mötet med grannarna var väl inte det man hade hoppats på. En typisk kärring som sitter och glor i fönstret hela dagarna och lever för att göra livet surt för alla. Detta gjorde hon för oss genom att stå utanför och vänta för att tala om att vi hade råkat parkera på hennes förhyrda plats och att vi var tvungna att flytta på oss om vi inte ville få polisen på oss.

Är det här ett bra första intryck som man vill ge eller?? Min fetdiss idag går till sura grannar som bara klagar!