Man kan nu officiellt säga att hösten är här, då temperaturen har varit på den nivå som gäller för att det ska räknas som höst under ett flertal dagar. Många utav oss deppar ofta ihop när detta sker, på grund utav att det just blir kallare samt att vi går mot mörkare tider.

Det sistnämnda är nog det som tar sig mest på mig, då det känns så otroligt tråkigt att ha mörker när man åker till jobbet på morgonen och att det åter igen är mörkt när man beger sig hemåt. Den där lilla glimten av dagsljus är så otroligt viktig att få och det känns på något sätt som att man bara lunkar på i ett oändligt mörker utan det.

Men eftersom att den oändliga cykeln för våra årstider inte riktigt går att undvika så är det väl bäst att bara acceptera att det är som det är.