Är jag den enda som blir grymt irriterad på alla saker som man förväntas göra. Idag förväntas man plugga på högskola direkt efter gymnasiet samtidigt som man som myndig eller kanske bara ungdom förväntas festa varje helg o dricka tills man spyr och däckar hos nån främling. Tänk så hemskt det skulle vara om jag som 20 åring hellre sitter hemma o myser till en film med popcorn en fredag kväll.

Bara för att man är människa så förväntas man få barn nån gång när man är mellan 22-30 år. Men tänk om jag inte vill ha några barn överhuvud taget. Jag kanske vill skaffa ett antal djur, säg till exempel att jag vill ha tre hundar, två katter, en fågel och en tiger (även om jag vet att den sista kommer jag aldrig att få, av olika anledningar, sadface). Eller tänk om jag verkligen vill ha nio katter då blir man helt plötslig kallad galen kattdam som alla tror är ensam och oälskad.

Det jag försöker säga är att bli inte överraskad om jag väljer att leva med icke dömande djur istället för med människor och ifall att jag väljer att inte förgifta min kropp med flit.