Man behöver inte leta sig till sydöstligare breddgrader för att hitta självmordskandidater. Det finns gott om dom här också. Skillnaden är väl att de där solen lyser lite varmare åtminstone har ett kall och ett syfte. Våra självmordskandidater har istället mist en stor portion av sitt förstånd. Den här gången tänkte jag nämna några rader om gångtrafikanter, förövrigt ett ständigt återkommande ämne.
Det slår aldrig fel, är man i stan och kör bil kan man ge sig fan på att någon idiot måste springa ut i trafiken och riskera sitt eget liv. Det värsta av allt: de har inte en aning om sin självmordsbenägenhet överhuvudtaget. Det räcker att en enda bilförare är upptagen under en halv sekund vid fel tillfälle för att landet ska befrias från ännu en självmordskandidat: Höja volymen på stereon, stoppa tillbaka nappen i ungens käft, kolla på mobilen vem som ringer, förundras över åsynen av en ANNAN gångtrafikants eskapader, slänga en arg blick till en annan bilförare som försöker tränga sig, se en snygg brud på en HM-affisch, försöka fiska upp en ringande mobiltelefon eller leta upp lämpligt ställe att kleta av senaste skörden snorbusar. Listan på vad som för ett kort ögonblick kan distraherea en bilförare är lång, kanske inte lika lång som antalet idioter som promenerar runt i trafiken men inte långt ifrån.
Exakt-på-övergångsstället-kandidaten
Den här kategorin har lagen på sin sida. Med gott självförtroende, de är ju ändå uppbackade av juridikträsket, passerar de övergångsstället utan att se sig för alls. ”Smäller det har ju bilföraren gjort fel!” Ja, bilföraren har troligen gjort fel men ärligt talat, vem riskerar mest att bli av med knäskålarna: Bilföraren eller gångtrafikanten? Jag tror hellre jag slipper en rättegång som gångtrafikant än att ha fått mina knän förvandlade till något som liknar en unges dåliga första försök med papier mache.
Nästan-på-övergångsstället-kandidaten
De här människorna är så nära övergångsstället att de anser sig tillhöra kategorin enligt ovan. Min fråga om knäskålar kvarstår.
Mitt-i-stans-mest-trafikerade-väg-kandidaten
Det är sällan man ser exempel på sån extrem ointelligens som när de här strudlarna poppar runt på vägen. Att mitt i rusningstrafik korsa en tvåfilig väg, även om det råkar vara högst 50km/h, måste anses som enastående obegåvat. Rysk roulette känns mer lockande än tanken på att springa runt bland hundratals hungriga bilister fyllda med längtan hem till den väntande middagen med familjen.
Kryssa-mellan-bilar-i-bilkö-kandidaten
I rusningstrafik uppstår bilköer. En bilkö innebär att trafiken ibland står still, när den väl rullar gäller det att vara på hugget och rulla med. Totalt fokus ligger på att befinna sig så nära bilen framför så att det blir helt omöjligt för bilister i andra filen eller i den stundande korsningen att komma in. Börjar det rulla då jävlar ska det rullas själv ögonblickligen. Stoppa i det här scenariot in ett litet sågspån som ser sin möjlighet att gåendes kryssa sig fram mellan dessa stressade bilförare. Ambulans blir ett faktum.
Du verkar inte känna till att det finns ett väldigt enkelt, effektivt och säkert sätt att få fler bilister lämna företräde vid övergångsställen? Så här gör man: Man går med rask takt mot övergångsstället och tittar rakt fram eller ner i backen, men har ändå stenkoll i ögonvrån på bilar åt höger och vänster. Det är inte svårt alls, om man inte har fel på det perifera seendet (prova själv ska du få se). Då TROR bilisten att man inte har sett henne/honom, blir osäker och stannar (följer lagen alltså). Om man istället söker ögonkontakt vet bilisten att han/hon är sedd, och blåser bara rakt förbi (bryter mot lagen). Om jag låtsas inte se stannar kanske 70 procent, om jag söker ögonkontakt stannar kanske 40 procent. Jag känner många som gör så här. Jag kan försäkra dig att alla bilister tror att jag ”bara går rakt ut utan att se mig för”. Klart jag inte gör, då skulle jag vara överkörd för länge sen eftersom 30 procent ändå inte stannar.
PS. Ser i ett annat inlägg att du har svårt att köra om cyklister i bredd. Det tycker inte jag är svårare än att köra om en traktor. Och är det möte eller skymd sikt ska man ju ändå inte köra om, varken en traktor, cyklister i bredd eller cyklister på rad. Några fler körlektioner kanske? Det är inget att skämmas för att man har svårt med omkörningar.
Fint trick för att försvåra flödet i trafiken. Själv fortsätter jag nog med att söka ögonkontakt och gå när flödet tillåter mig att gå. Det är just egoism i trafiken som skapar många trafikfarliga situationer, direkt eller indirekt.
Jag brukar sparka på bilar vars förare inte respekterar min rätt vid övergångsstället. Det innebär risk för konfrontation givetvis men jag är storvuxen med vildsint rött skägg så de flesta verkar hellre betala för eventuella lackskadorna själv än att utkräva beloppet av mig:) Märk väl att jag inte är oresonlig, om jag kommer fram till ett övergångsställe samtidigt som en bil inser jag att de inte alltid kan/bör stanna. Sparkarna reserverar jag åt dem som har 40-50 meter på sig att observera att jag vill över.