Det där med presenter, både att ge bort och få, är ganska krångligt egentligen.

Ett problem som jag har märkt att många får när de blir äldre är svårigheten att kunna önska sig saker när man fyller år eller i andra sammanhang. det är lite mer annorlunda när man är barn och inte själv har pengar att köpa saker för. Då fick man istället önska sig dessa prylar. Idag har man större förutsättningar att köpa sig sakerna man så gärna vill ha och man behöver då inte önska sig dem. inte heller vill man önska sig pengar som många gjorde i sin ungdom, för idag tjänar man sina egna pengar.

Många gör det då lätt för sig själv och alla i sin omgivning genom att inte önska att få presenter över huvud taget. På ett sätt känns detta ganska bra, eftersom en födelsedag eller annan högtid inte handlar om vad eller hur många presenter man får. Dock känns det samtidigt lite tråkigt att säga tvärnej till att få saker. Frågan är egentligen inte vad man ska önska sig, utan varför man mitt i allt slutar göra det.

Likadant är det när det gäller alla hjärtans dag. Där är istället frågan vad man ska ge till den man håller kär? Ska man ge någonting  ” bara för att man ska det då” fast att personen i fråga inte vill ha något eller ska man respektera det?