Cyklister är många gånger mitt absolut största hatobjekt i trafiken. Något jag ofta förundras över är hur cyklister tänker, eller snarare glömmer bort att tänka, när de står vid en mittrefug. Ni vet inne i städer finns ofta ett övergångsställe i kombination med en överfart för cyklister.

En extremt hög andel cyklister har en helt enastående idiotisk förmåga att hamna på den mittrefug som skiljer de båda körbanorna åt. Vårt kära samhällsinslag cyklister ses ofta med en käck hjälm i parasitgrön kulör som huvudbonad. Själva kroppen pryds av en kostym där höger byxben alltid är instoppat i höger fots strumpa. Förmodligen slogs cyklisten aldrig av tanken att det faktiskt finns cyklar med kedjeskydd. Cykeln i sig är konstruerad för att klara Giro d’Italia. Nog om cykeln, det är ju faktiskt inte cykelns fel att en idiot råkar sitta på den.

Tänk er nu återigen att cyklisten står vid mittrefugen och ser allmänt dum i huvudet ut. Han vågar inte riktigt korsa sista sträckan eftersom det kommer trafik. Så långt är allt väl, han inser faktiskt att han kan råka ut för rejäla fysiska men om han sticker iväg. Vad herrn däremot har glömt är att han inte sitter på en enhjuling. Med sin marsmänniskagröna hjälm står fånet och skådar framåt, backdäcket är i princip helt utanför refugen och befinner sig på körbanan bakom honom. Det i särklass mest irriterande är att han inte har en jävla aning om att han står där och riskerar livet gång på gång när bilar får kryssa sig förbi.