Category Archives: Film

The Day the Earth Stood Still: Intergalaktisk miljöpolis

dessDå och då lyckas Hollywood klämma ur sig en remake på en gammal goding som faktiskt blir bra! Så är tyvärr inte fallet den här gången. Resultatet är inte katastrofalt, ändå. Filmen börjar bra, men tappar fart ganska snabbt för att kulminera i rena skratt och ”vad i helvete?”-ögonblick. Keanu Reeves fungerar bra i rollen som utomjordingen Klaatu, mycket tack vare hans säregna skådespeleri à la skyltdocka.

Storyn är som följande: Utomjordingar landar på jorden för att med hårdhandskarna få oss att sluta misshandla planeten. USAs militär skjuter nästan ihjäl en av dem så fort han visar sig, och det blir ett jävla liv. Världens ledare gömmer sig och vägrar prata med utomjordingarna, och de anser sig inte ha något annat val än att helt sonika utrota den mänskliga rasen. Hade vi varit så jävla dumma i huvet som de verkar vara i filmen på RIKTIGT så hade jag också velat utrota oss.

Till skillnad från originalet från 1951 som utspelar sig i Kalla Krigets början och varnar för människans utnyttjande av atomenergins destruktiva krafter har remaken dummat ner det hela ytterligare genom att göra någon sorts sci-fi-version av An Inconvenient Truth. Vadå, kan inte atomvapen vara ett lika stort hot mot planeten som förut? Det gjorde i alla fall originalet lite mer skräckinjagande.

Jennifer Connelly spelar tjejen som ska försöka övertyga Klaatu att inte döda mänskligheten. Med sig har hon sin döde mans son, spelad av Jaden Smith, till mitt stora förtret. På sina ställen i filmen blir man till och med sugen på att bara stänga av, speciellt när den där lilla skitungen är inblandad. Se filmen så vet ni vad jag menar. Fy fan vilket litet ondskefullt jävla troll. Han spelar dock en viktig del i rollen att rädda mänskligheten, något jag inte märkte av förrän det helt plötsligt hade hänt. Ena sekunden ska mänskligheten dö, och en kram senare har Klaatu ändrat sig och vill ge oss en andra chans. Vad i helvete? Slutet är fullständigt meningslöst och knyter ihop det fattiga manuset på ett passande sätt.

Filmen är dock späckad med fräna specialeffekter! Den nye inkarnationen av roboten som vaktade Klaatus skepp i originalet, GORT, är både större och hårdare än sin förfader. Även i den här filmen försöker militären ha ihjäl honom, och precis som i den förra får de en jävla massa smisk. Varför inte försöka resonera med utomjordingar för en gångs skull? Det är alltid nån jävel som ska börja skjuta! Den enda gången de faktiskt har försökt vara snälla mot aliens var i Independence Day, men då VAR det en invasionsstyrka som ville döda varenda jävel. Det blir aldrig rätt.

Nåt man däremot kan fastslå direkt är att landar det utomjordingar som sträcker fram handen som för att hälsa, se då för fan till att hälsa tillbaka. SKJUT INTE! Det blir ett JÄVLA väsen!

Outlander: Hollywoodvikingar och aliens

Jag kan medge att när jag satte mig och skulle titta på Outlander förväntade jag mig en rätt ok rulle. Man är ju ändå lite sci-fi-nörd i smyg. En snubbe från en annan planet kraschlandar med sitt rymdskepp på jorden under vikingatiden! Det är ju originellt om inte annat, och jag var rätt nyfiken på hur filmskaparna hade fått ihop den oundvikliga krocken mellan järnålder mot Star Trek-teknologi.

Rätt fort inser man att man att man slipper se nån krock över huvud taget. Rymdrustningen sliter huvudkaraktären outlanderKainan av sig rätt pronto, och 2 minuter in i filmen blir han överlistad av en viking på en häst som slår honom medvetslös. Då blir han också av med sin pistol som kan spränga ett träd med ett skott då den trillar ner i en bäck. Jaha.

Det visar sig senare att en skitarg rymdvarelse hade smugit sig ombord på Kainans skepp och orsakat kraschen genom att leva fan och döda besättningen. Rymdvarelsen ser ut som en blandning mellan en alien från Alien-filmerna, en panter och har samma färg på blodet som en Predator, med ett temperament som matchar. Väl på jorden börjar givetvis varelsen döda allt den ser, och resten av filmen går ut på att vikingarna ska ha död på den med sina primitiva skitvapen. Det går fullkomligt åt helvete, och jag fattar fortfarande inte varför de helt enkelt inte stack ut och letade efter Kainans pistol. Hade de hittat den hade filmen varit avslutad på 30 minuter och hade således blivit fan så mycket bättre.

När det gäller den övriga karaktärsuppsättningen har den allt man skulle kunna önska från en pseudo-fantasy-historia. Vi har den gamle vise kungen, den unge otrevlige jäveln som vill bli kung, krigarprinsessan som minsann inte alls tänker böja sig för överheten och ingå ett arrangerat äktenskap… vi har den puckade prästen som för en gångs skull inte är alkoholist. Den rollen tar istället smeden över som håller låda om sitt jävla mjöd i början på filmen bara så han ska kunna få ur sig nån idiotisk kommentar om det igen när han senare dör. Vi har även den föräldralöse pojken som är den förste att skapa ett band med huvudpersonen när alla andra misstror honom, och det är ju i alla fall unikt. Eller vänta… nej.

Filmens enda positiva sida är den ofrivilliga humorn man stöter på ibland. Ron Perlman gör ett gästspel som en arg viking, men det blir också en jävla parodi när han springer runt med två stora hammare och vevar. Näe, jag vill ha mina två timmar tillbaka.

Betyg från 1-10

Autentisk vikingakänsla – 0
Sci-fi-frosseri – 2
Aliens som går från att vara jävligt smarta till jävligt dumma på 2 timmar – 9
En jävla massa gapande i ansiktet på varandra trots att tandborsten inte är uppfunnen ännu – 10
Försvarbar längd – 0

Totalbetyg: 3 av 10