månadsarkiv: september 2012

Tråkiga utgifter vid olyckor

Det är alltid lika tråkigt när saker går sönder. Det kan gälla allt från strumpan du har på dig till däcket på cykeln när du ska hem från jobbet.

Inatt vaknade jag av att det small till rejält i sovrummet. Jag tände lampan och tittade mig förvirrat runt och försökte komma fram till vad som hade hänt. Såg ingen skillnad till en början, förrän jag sedan tittade uppåt, där det ovanligt nog var helt tomt på väggen. Det visade sig då att ståltråden på baksidan av vår stora spegel, på ungefär 120×80 cm, som hänger över sängen hade släppt och hela spegeln hade i full fart slagit ner i golvet precis bakom sängen. När jag då kikade in under sängen var det spegelsplitter ÖVERALLT! Självklart börjar man ju direkt att tänka ”hur hände det här”, ”var det ett spöke” eller ”är det någon mer är jag i lägenheten????”. Får väl erkänna att det var väldigt svårt att somna om efter detta och jag var inte nära ifrån att hoppa av rädsla då min sambo som jobbade natt skickade ett svar på mitt sms om den mystiska olyckan.

Det jag ville komma till var iallafall, att nu är vi ju tvungna att köpa en ny spegel. Och hur kul är det att göra sådana utgifter, när det för det första inte var en själv som orsakade olyckan och man dessutom inte har någon aning om var jag köpte spegeln (vill allra helst ha en likadan). Att köpa nytt för att saker går sönder av rena olyckor och liknande är verkligen tråkiga utgifter och trasiga saker kan verkligen göra att man känner sig nere. För hur mysigt är det egentligen att gå runt med ett hål i strumpan eller cykla på en cykel utan luft i däcken. Inte kul alls!

PS: Eftersom det i mitt fall är en spegel som gick sönder, fast det inte var mitt fel, kommer jag ändå få 7 års olycka på grund av detta??

Livet i en trappuppgång

Att man inte väljer sina grannar tror jag de flesta vet. Ibland har man turen att få bo bredvid människor som till slut blir väldigt bra vänner, medan man vissa gånger har oturen att hamna med människor man helst inte stöter på i trappen. Just detta problem har jag fått.

På vår våning finns det totalt 3 lägenheter, varav vår ligger i mitten. Till höger om oss har vi en granne som till en början spelade otroligt hög musik och i stort sett hade hemma fest mitt i veckan, flera gånger i veckan och då även på väldigt udda tider. Till vänster bor hans kompis som knappt är hemma, men när han väl kommer och går från hemmet så är detta på de mest ovanliga tider på dygnet. Värt att nämna är också att dessa grannar har vänner som kommer och knackar på väldigt ofta, även det på de mest konstiga tiderna. Under sommaren har det dock lugnat ner sig med detta och man får verkligen hoppas att det förblir tyst och lugnt på vår våning. I och med detta så blev jag till slut faktiskt väldigt nöjd med mina grannar.

I förra veckan förändrades dock detta lit. Jag upptäckte att det flyttat in en ny granne på bottenplan, som jag måste passera när jag går till och från jobbet. Denna granne är väldigt speciell och mycket pratglad, enligt mig FÖR pratglad. Så fort man möter honom i trappen så ska han börja prata och det börjar bli lite väl mycket ny, med tanke på att han till och med knackar på en genom fönstret när man går förbi och då går ut i trappen och möter upp en…

Ja vad ska man säga, livet i en trappuppgång. Och då har jag inte ens nämnt damen ovanför som sjunger schlager på balkongen 😉